Här kommer bok nummer två om Klara, som vi lärde känna i Kompisboken.
Anton, som kom till klassen i första boken, och Klara umgås intensivt på sommarlovet – såpass intensivt att han hjälper henne att skaffa en ny look. Och bli jättefräsig. Plötsligt väljer tuffaste tjejen, Auriel, ut Klara som kompis. Och det verkar som om hon varken behöver Anton eller Kompisboken mer. Anton tar över boken och gör den till sin Bästisbok.
Han har det tufft i skolan – killarna testar honom hela tiden och han kämpar för att orka och hänga med. Han saknar Klara, den roliga, glada och snälla tjejen som han var van vid. I boken skriver han för att försöka förstå vad det egentligen är som har hänt.
Ännu en varm, fin, bok för mellanstadieåldern ungefär – men som funkar alldeles utmärkt som lätt och trevlig läsning för vuxna också. Relationen mellan Klara och Anton är väldigt fin, och det ska sägas att trots att klassen är bråkig och jobbig så finns det en hel del fin sammanhållning och värme barnen emellan också. Jag känner igen det från min egen skoltid – vi var ingen mardrömsklass som Klara och Antons klass verkar anses vara av lärarna, men vi gick tillsammans till nian – många av oss sedan dagis – och var väldigt sammansvetsade. På gott och ont – det var inte alltid roligt att vara vikarie i vår klass kan jag tänka mig.
Klassen får även en ny lärare i denna bok, nämligen, och det är inte helt lätt för stackars Linda. Men hon gör något väldigt bra på slutet – jag ska inte säga vad det är nu, men jag tror att det är ett rackarns smart drag!
Jag antar utefter omslagen att de nästa två böckerna kommer att vara Kemal och Auriels, och det ser jag fram emot. De är inte de karaktärer som man direkt fattat varmt tycke för hittills, men man förstår ju att det ligger någonting bakom när mellanstadiekids är som de är.
Stories from the city, stories from the sea 