Jag såg en intervju med Tom Rob Smith för inte alltför längesedan – kan inte för mitt liv komma på vilket programmet var, men om du vet får du gärna meddela, det var svenskt – och tyckte att det lät intressant med en brittisk författare som skriver om Sverige – särskilt den halländska landsbygden, där jag spenderat en del tid i yngre år.
Och när den dök upp i appen var det en självklarhet att den skulle läsas. Och fort gick det. Jag lade knappt ner den alls. Nästan så att jag läste den på de korta promenaderna mellan bussen och jobbet också, men såg för mig hur jag skulle bli påkörd av en cykel om jag inte såg mig för – så uppslukad var jag.
Daniel bor i Bermondsey, London, tillsammans med pojkvännen Mark. Allt går sin gilla gång, han designar takterrasser på frilansbasis, de har det ganska bra. Dans föräldrar – svensk mor Tilde, brittisk far Chris – har flyttat till en liten by utanför Falkenberg för att njuta av pensioneringen. Tror Dan, i alla fall.
En dag ringer Chris upp Daniel och berättar att hans mor är sjuk – i sinnet, så att säga. Hon har drabbats av en psykos, har förskräckliga vanföreställelser och har blivit tvångsinlagd. Dan gör sig redo att resa till Sverige, men när han har kommit så långt som till Heathrow ringer hans mamma – hon är på väg till London. Ändrade planer, således – Dan väntar på Heathrow för att möta henne och tala med henne själv.
Hon dyker upp och berättar att det är polisen hon behöver, ingen läkare. Hon och Dan gömmer sig i hans lägenhet, och hon berättar de mest fruktansvärda historier om galna grannar, vanvettiga brott, en försvunnen ung flicka, hemligheter och konspirationer där, enligt henne, Chris är delaktig.
Chris ringer hela tiden och när Dan äntligen svarar tvingas han lova att hålla kvar Tilde i lägenheten till Chris kommer fram till England och kan ta hand om henne själv.
Jag blev så greppad av denna boken att det är inte klokt. Man vet verkligen inte vem man ska tro på – argumenten är starka åt båda håll. Jag gissade väl rätt gällande vem som var pålitlig, men det var delvis för att jag hade läst någonting helt arbiträrt men relevant något innan jag läste romanen. Men även om man ”gissat rätt” så kommer slutet nog ganska garanterat som en chock.
Så välskrivet. Så spännande. Så oerhört bra! Det enda jag har att anmärka på är att de svenska miljöbeskrivningarna och beskrivningar av t.ex högtider och annat är lite väl mycket. Men jag köper det. De brittiska läsarna, som väl trots allt är den första målgruppen, tycker säkert att det är pittoreskt och stämningshöjande 🙂
Stories from the city, stories from the sea 