
En baksidestext idag igen – för den var så bra:
Ett klassrum i en gymnasieskola. Där är Andreas som tänker på killen i badhuset som närmade sig honom, såg honom rakt i ögonen – eller var det inbillning? Där är Sofi som bara vill bli lämnad ifred. Där är Pär som inte kan lämna Sofi ifred. Där är Hannes som pratar och pratar fast ingen orkar lyssna. Där är Katja med alla sina pins med plågade djur, som skäms för att hon skäms över sin stora rumpa. Där är Filip, som fyller arton i morgon och har panik – han har aldrig fått ligga. Och där är Joanna som undrar hur man gör för att kännas.
Alla vill bli omtyckta. Att någon ska gilla dem.
Ingrid Olsson kliver in genom klassrumsdörren och rakt in i några av eleverna, tio elever som har allt och ingenting gemensamt. Det handlar om skolan och allt annat än skolan. Det handlar om frihet, lycka, och smärta som sitter både inuti och utanpå. Det är hjärna och hjärta. Revolt och komplex. Stora drömmar och svaga viskningar.
Tio ungdomar, tio liv, tio öden. Så olika – men de har en sak gemensamt. De sitter i en skolsal och väntar på Els-Marie, läraren som aldrig kommer…
En mycket gripande och finstämd samling av texter om ungdomar i det där skedet av ungdomen när precis allting händer. Jag sträckläste. Ingrid Olsson är verkligen mycket, mycket bra.