Markurells och ljuvlig middag på Stadsteatern

 

Mötte Hanna klockan fem för att inleda kvällen med tidig middag i Foajébaren. Supermysigt och väldigt gott. 

 
 
 
Nu ska jag berätta –  Lågtempad ryggbiff serveras med duchessepotatis toppad med ost och svartrökt sidfläsk, calvadossås samt sallad med kanel och honungsbakade äpplen. Oerhört gott! 
 
 
Kunde omöjligt motstå dessert. Kokosglass, crème brûlée och någon sorts god tryffel med hasselnötshack på. Crème brûléen lämnade något att önska – jag vet inte riktigt vad – men kokosglassen var helt gudomlig, och chokladgottet med. 
 
 
Sååå tyst och ödsligt. Jag valde en annan väg hem. Riktigt spöklikt faktiskt – även om det väl inte är spöken man främst behöver vara rädd för i ödsliga skogsområden numera. Such. 
 
Föreställningen då? Fantastiskt bra! Kunde inte tro att det hade gått närmare tre timmar (ja, inklusive paus) när det var klart – det var engagerande precis hela tiden. Både roligt och sorgligt – men framför allt väldigt proffsigt och ja, engagerande, som sagt. 
 
Dessutom alltid trevligt att umgås med Hanna! 
 
Men nu får det bli läggdags, jag ska träffa en tränare på gymmet imorgon förmiddag. Inte riktigt ett PT-pass, men någonting åt det hållet fast med några fler. Dags att komma igen med den biten av träningen också känner jag, cardio och pass i all ära men nu när jag kommit igång och fått fason på kondisen någorlunda känner jag att jag vill bli starkare i resten av kroppen också. Och jag är rädd för att göra sönder a) maskiner och b) mig själv, för det vara några år sedan jag styrketränade – så så får det bli! 
 
Kanske går jag och ser Tjuvheder imorgon eftermiddag. Är väldigt sugen och såg att Sigge Eklund hade skrivit på Insta att det är årets film och att den är helt otrolig, och det kan jag sannerligen tro.. Men jag får se hur jag gör. Dels har jag lite annat att pyssla med, och dels kan det hända att jag bara vill göra nada och ingenting lite grann. Det har varit lite intensivt här på sistone. Inte för att jag på något sätt är slutkörd, men ni vet – ibland är det först när man stannar som man känner att man är trött… 
 
À demain, och sov gott! 

Lämna en kommentar