Jag såg den fantastiska dokumentären Taikon – om Katarina Taikons liv och verkan, förrförra helgen och vill bara skriva några rader som rekommendation.
Jag har känt till henne sedan länge, förstås – men det är ju faktiskt bara någon månad sedan jag läste min första Katitzibok, så särskilt insatt har jag inte varit. Jag visste att hon var rom och författare, det var väl ungefär det.
Men detta fantastiska porträtt av en så brinnande och engagerad kvinna, alltså. Oerhört starkt och vackert – och tragiskt och ledsamt. Mycket inspirerande och väldigt viktigt i dagens samhälle och Sverige. Systern Rosa står för stor del av intervjuerna – nästan 90 år gammal. Det var fantastiskt fint i slutet, när film från hennes mottagande av Olof Palmes Minnesfonds pris visades. Underbart.
Rekommenderar alla att se filmen, och att själva läsa samt sätta Katitziböckerna i händerna på barn i sin närhet. Mycket, mycket starkt och bra.
Stories from the city, stories from the sea 