Detta är något så unikt som en roman som jag faktiskt delvis varit med och byggt fram. Jag hänger en hel del på et hästforum – även om jag inte håller på med hästar längre och inte har gjort på tjugo år så finns det en väldigt aktiv och trevlig del där för allmänt prat – mycket böcker, mat och annat. Och Du och jag och vi är skriven av en användare där. Ja, hon har skrivit ganska mycket annat också – något fyrtiotal böcker har hon väl skrivit tror jag…
Denna kom ut för två år sedan och först nu har jag kommit mig för att läsa den. Jag har egentligen ingen särskilt bra förklaring till det, mer än att jag glömde av den. Alla på forumet läste den på en gång, jag var upptagen med något annat – men nu så!
Här följer vi då fyra kvinnor som har hästintresset gemensamt – de har hästar i samma stall – men inte så mycket mer. Eller?
Annika äger stallet. Hon är burdus, rakt på sak och inte särskilt finkänslig – men verkar ha ett hjärta av guld, och mycket kärlek till sin familj. Lisbeth är butiksbiträde med sonen varannan helg och slits sönder av sin ångest för den hemlighet hon bär på. Linn är hemkunskapslärare under en kass rektor, har fullt upp med häst och hem och barn och jobb och make som inte klarar någonting själv. Och så Ellen, till synes lyxhustru som har allting lite finare och bättre än de andra… men hon dyker inte alltid upp på det hon lovat då hon ofta gör sig illa.
Parallellt med den mer raka berättelsen löper kursiva stycken där vi får ta del av tjejernas hemligheter – men vems är egentligen vems hemlighet?
Det finns inga rosa glasögon här, och mycket få likheter med barndomens hästböcker. Socialrealism är bara förnamnet. Och när krisen kommer är det das för alla att komma samman och inse hur mycket de egentligen har gemensamt, och vad de måste plocka fram för resurser för att lösa situationen – på liv och död.
Mycket fin och välskriven relationsroman. Hästarna och stallivet är en extra krydda. Jag har ju funderat pmycket på det här med att det är viktigt att tänka på att alla har sina olika anledningarna till att de är som de är och gör som de gör, och det blir mycket tydligt i denna roman.
Stories from the city, stories from the sea 