Man kan lugnt säga att det inte var igår jag läst en Bert-bok, och jag ramlade över denna av en ren slump när jag sökte efter en helt annan bok i appen. Men kunde naturligtvis inte låta bli att läsa den – det tog ju inte mer än någon timme.
Och det var en ganska väl använd timme tycker jag. Och inte krävde den någon större koncentration heller. Det är ju inte direkt Nobelprisvarning på de här böckerna.
Men de är roliga. Fantastiskt roliga på sina ställen, till och med. Naturligvis är de grabbiga så det stänker om det, men det får liksom vara.
Ja. Jag behöver egentligen inte berätta så mycket. Bert, Åke och Lill-Erik ger sig in i den sociala mediavärlden. Ja, det gör även deras andra kompisar. Och Berts mamma och pappa och mormor, förstås. Det är dråpligt, ängsligt och tidsaktuellt så det står härliga till, och man skrattar kanske inte högt men nog fnissar man till ett par tre gånger. Föräldrarna och mormor är förstås absolut roligast.
Något jag tänker på är förresten att Jacobsson och Olsson är väldigt bra på att hålla ordning på alla sina karaktärer – det finns trots allt uppåt trettio böcker i serien. Men de har koll på vem som är vem, vem som är släkt med vem och hur de är och vilka de varit tillsammans med och sådant. Det finns författare som verkar glömma av sina persongallerier även när de bara skrivit ett par tre böcker och det tycker jag är väl nonchalant och slött. Men här är kusinerna på rätt sida och heter rätt saker och ja, ni fattar.
Förvånansvärt bra kvalité för att vara något av en massproduktion, om ni frågar mig. Jag hade roligt – och har sparat några fler Bert- och Suneböcker i min bokhylla på Nextory. Ja, en av dem har jag redan läst förresten, mer om den snart!
Stories from the city, stories from the sea 