Smet från jobbet tidigt i fredags och träffade mamma i stan 16:30. Vi gick till Lilla London och åt AW-buffé – gott, om än lite blekt – och sedan upp till fina Roy för att se Jag är Ingrid.
En film som har allt, skulle man kunna säga. En salig blandning av gamla hemvideos – massor av såna – talkshowintervjuer, intervjuer med barnen (som innehöll allt ifrån ganska kasst dold bitterhet hos Pia till det sprudlande som Isabella alltid verkar komma med) – klipp ur spelfilmerna och utdrag ur brev och dagböcker. Alicia Vikander är ”Ingrids” röst och det gjorde hon med bravur.
Så ja, det fanns mycket behållning i filmen! Hur det än är så är Ingrid Bergman något av ett nutidshistoriskt namn, och de flesta i min generation har kanske inte sett henne i så mycket (jag har bara sett Casablanca) så detta porträtt är både informativt och trevligt. En mysig kväll!
Stories from the city, stories from the sea 