Igår var en stor dag – man skulle kunna kalla den ett eldprov – i HR-gruppen. E, som är från Helsingborg, var ansvarig för torsdagsfikat – och eftersom hon under sin tid hos oss talat varmt om anrättningen hon åt två gånger om dagen under skoltiden – bullemedbulle – var det ingen diskussion om vad som skulle serveras.
Bullemedbulle, säger du, eftersom du inte heller är uppvuxen med detta.
Yes. En fralla – eller bulle, som man säger i Skåne – gärna en med vallmofrön. En delicatoboll – eller för all del hemgjord chokladboll. Dela bulle #1. Lägg i bulle #2.
Tryck.
Och ät.
Vet ni vad? Det var faktiskt schweingott.
Det serverades ett alternativ för de som var lite skeptiska, nämligen bullemedslätbulle, alltså semmelbulle. Vilket faktiskt var alldeles för sött även för oss noviser – men alla utom en person av sisådär femton tyckte att den äkta bullemedbullen var riktigt god.
((Den som visat sig mest skeptisk inför detta hade ett ”möte” just när det var dags för servering. Vi tror att han hade bokat detta ”möte” med sig själv och bara tog med sig valfri medelålders man när han gick förbi pga rädsla för det nya. Värmlänningar, alltså.))
Jag har varit uppe sedan strax efter fem och tittat på ett litet projekt inför hösten. Går det i lås kommer jag att vara jubilant senare idag. Men nu ska jag åka till jobbet. Ganska jubilant inför det också. Fredag, kompisar!
Stories from the city, stories from the sea 