2015: 119 – Dyrbar kärlek av Ramona Fransson

Ja. Var ska jag börja?
 
Miljöerna är trevliga. Storyn är hållbar. Men språket, ack språket. Kat-a-strof.
 
Men det är ju storyn som faktiskt fick mig att läsa färdigt, och jag hade behållning av boken som deckare, det hade jag. Jag gillar som bekanta miljöer som jag känner igen, och det gör jag ju här – västkusten och Göteborg är ju mammas gata. Så jag kanske inte ske ge mig in på någon språkanalys här – det vore bara kverulant. Dessutom berättar Annika på ALKB.se att Fransson utvecklas enormt språkmässigt i sina böcker – så även om andra bokälskare inte håller med henne så kommer jag inte att ge upp efter debutboken – som alltså då är denna.
 
Vi introduceras för två grannfamiljer, som är mycket olika varandra. David och Miriam lever fint familjeliv med barnen Elina och Christoffer, men paret bredvid, Viola och Kennet – också de med två barn, har kaos på hemmaplan. Kennet tänker inte med huvudet högst upp på kroppen, och trots hans eviga förnekanden om en annan kvinna kommer skilsmässopappren ganska snabbt.
 
Viola åker på nöjesresa till Tyskland med en väninna, och medan hon är borta och Elina sitter barnvakt åt pojkarna bryter sig inbrottstjuvar in och stjäl konst för miljontals kronor. Ja, de tar med sig barnvakten också, och drogar pojkarna som ligger och sover. Först när pojkarna går över till Miriam och Daniel dagen därpå uppdagas vad som hänt, och polisen med spaningsledare Greger Thulin i täten kopplas in.
 
Efter en dryg månad hittas en ung kvinna mördad i Göteborg. Ännu lite senare dyker ett manslik upp i Mölndalsån. Och lite senare igen skjuts en kvinna till döds i Köpenhamn. Är det samma gärningsman som är i farten? Och var finns kopplingen till konststölden, som förstås måste finnas?
 
Det är rafflande och spännande om man har förmåga att överse med språket. Ni som känner mig vet att jag har väldigt svårt att överse med språket. Men det gick. Vissa stycken fick jag hoppa över och låtsas att jag inte sett. Men jag kommer att läsa åtminstone en eller ett par böcker till av Fransson innan jag dömer ut henne, för det där med intriger kan hon. Jag ser fram emot att se hur språket slipas också, det ska minst sagt bli spännande.

Lämna en kommentar