Jag är som bekant för vissa av er som varit med ett tag, inget fan av Özz Nûjen. Jag tycker att han spelar alldeles för mycket på ”det är bara för att jag är invandrare”-kortet, jag tycker att han har uppvisat dåligt omdöme i många lägen, jag avskyr när folk lägger sig till med en brytning för att återkomma till punkt ett och jag tyckte att han var helt förskräcklig nu senast i Ring så spelar vi.
Dels för att han inte kändes förberedd alls, men dels för att han gjorde en så dum grej – han talade med en kvinna som arbetade inom äldrevården, och just skulle börja jobba igen efter sjukskrivning och semester. Jaha, säger Özz, du har varit sjukskriven för att du har slitit ut dig då, helt och hållet (jag återger ur minnet, det var ungefär så). Neej då, sa den stackars kvinnan, jag har opererat handen…” – han började prata om sin mamma, som slitit ut sig i äldrevården. Och visst, det är klart att det förekommer, men man kan väl för höge farao inte göra sådana generaliseringar. Det är som om man skulle säga ”Jaha, du har varit sjukskriven för alkohol- och drogmissbruk då” till någon som jobbar inom restaurang (jo, det är väldigt vanligt där) eller ”Jaha, du har varit sjukskriven för du håller på att bli utbränd då” till en lärare.
Skäms, säger jag.
Men nu var det faktiskt inte det jag skulle fastna i, utan de där gångerna när Özz blänker till. Till exempel såg jag hans avsnitt av Stjärnorna på slottet i vintras – det var riktigt bra. Han blev plötsligt som en vanlig människa.
Och nu såg jag här på morgonen att han gjort ett väldigt bra Facebook-inlägg, baserat på denna bild:
Och han skriver:
”1,2 miljoner svenska båtflyktingar.
1,2 MILJONER SVENSKA båtflyktingar!!!
Om inte vi vet vilka vi var… blir det svårt att se vilka de är… De är nu, vilka vi var då.
Människor i nöd, medmänniskor som behöver stöd, medmänniskor som vill undvika död och få sitt dagliga bröd.
Älska Sverige 💓 Länge leve Vi!”
1,2 MILJONER SVENSKA båtflyktingar!!!
Om inte vi vet vilka vi var… blir det svårt att se vilka de är… De är nu, vilka vi var då.
Människor i nöd, medmänniskor som behöver stöd, medmänniskor som vill undvika död och få sitt dagliga bröd.
Älska Sverige 💓 Länge leve Vi!”
För jäkla bra, faktiskt. Vi måste komma ihåg vad som hänt, och var vi kommer ifrån. Annars dör vi ut. Detsamma gäller oss som individer. Vi ska alltid komma ihåg var vi kommer ifrån. Inte bara rent genetiskt, utan var vi varit, vad vi gjort, vad vi tagit oss igenom, eller över, eller var vi fastnat och behövt hjälp att komma vidare.
Sedan får det ju lite komiskt värde också, när idioter kliver in och kommenterar att dessa svenska båtflyktingar minsann inte fick någon iPhone när de kom till Amerika… alltså, var ska man börja?
Stories from the city, stories from the sea 