Åh. Brunk Holmqvist skriver ju de härligaste, finurligaste, charmigaste berättelserna i världen om gamla raringar på Österlen. Och Sirila gentlemän sökes sviker inte mina höga förväntningar!
Här spelar Alma och Margit huvudrollerna. Alma har varit ogift hela livet, är lite halt och lite smårund men mår bra ändå. Margit är änka, har sonen Axel och hans förträffliga fru Greta som familj, men det är först och främst de två damerna som är varandras familj. De bor mittemot varann på landet, och dricker förmiddagskaffet tillsammans på samma klockslag med samma bröd varje dag, vardag som helg.
När kommunen ska bygga ny väg får de reda på att deras hus ska rivas, och de måste lämna sina hem. Medan de väntar på att få flytta in i nybyggda pensionärslägenheter ordnar Axel så att de kan få bo i ett avlastningsrum på ortens äldreboende. Väl där upptäcker de att föreståndarinnan Ulla minsann har något fuffens för sig med kommunens starke man Kjell, som är ansvarig för det där vägbygget…
På hemmet får de chansen att lära sig ”data”, och efter moget övervägande bestämmer de sig för att sätta in en kontaktannons i tidningen. En annons, där de klargör att de är två mogna damer som söker sig ett par ”sirila gentlemän”. Visst heter det väl så?
Det är en jättemysig berättelse med massor av värme och humor. Dessa damerna är inte riktigt lika tokiga som de två i Potensgivarna – men de har allt glimten i ögat de med. När de talar om klockspel, alltså…
Potensgivarna är på sätt och vis bättre, för de är lite rappare, men denna är mycket mysigare. Passade perfekt sent igår kväll när regnet piskade på rutorna och det var alldeles tyst runtomkring. Mycket trevlig roman som kan passa mer eller mindre alla, skulle jag tro.
Stories from the city, stories from the sea 