Jag har gillat Marian Keyes sedan tidernas begynnelse – nä, men sedan Vattenmelonen då – och har svårt att motstå att läsa hennes böcker när de kommer, även om jag tycker att hon är väldigt ojämn. Tror att jag har läst alla utom This charming man – som jag visserligen har hemma i hyllan, men det är en så gigantiskt stor inbunden utgåva att jag blir lite trött i armarna bara av att tänka på den.
Liksom – hon har skrivit böcker som är nästintill mästerverk, tycker jag. Anybody out there? är helt fantastisk, likaså En oväntad semester och Last Chance Saloon – alla på sina egna sätt. Sedan tycker jag att till exempel Oväntat besök på Star Street är förskräcklig, och jag tycker inte att Änglar är så bra som många andra verkar tycka. Däremot tycker jag inte så illa om The Mystery of Mercy Close som många andra gör. Ja, ni ser. Det finns mycket att välja på och tycka om i repertoaren.
Men, nu var det Kvinnan som stal mitt liv vi skulle prata om. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Jag har funderat på den lite fram och tillbaks sedan jag läste ut den häromdagen, och jag är inte riktigt färdig med vad jag tycker. Kanske hjälper det att skriva lite om den?
Huvudpersonen heter Stella Sweeney (obs: älskar namnet!). Hon har nyss återvänt till Irland efter ett fantastiskt glamouröst år i New York, och nu är det dags att skriva en ny bok. Hon gjorde nämligen succé med sin första bok, som sammanställdes efter att hon legat sjuk och förlamad i Guillaum-Barrés syndrom i ett halvår. Men nu har hon skrivkramp. Livet har rasat ihop och hon kommer – ingenvart.
Ja. Jag vet inte alltså. Jag skulle kunna fortsätta skriva någon sorts sammanfattning i hur många stycken som helst, men det är varken lockande eller särskilt intressant. Boken höll mig underhållen, vissa bitar är otroligt roliga och vissa väldigt Keyes-typiska när man nästan behöver skämskudde å huvudpersonens vägnar – alltså, den håller. Men den är inte sådär fantastisk som vissa verkar tycka.
Men helt okej. En rättvis trea!
Stories from the city, stories from the sea 