Jag stjäl ett citat, det första jag gör…:
”Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Och nej, jag är kanske inte riktigt självlysande. Men det är fan på gränsen.”
Ja. Får jag presentera Alicia? Den kaxigaste och tuffaste huvudperson jag har kommit över på ett bra tag. Hon har nyss börjat gymnasiet, vägrar delta i den idiotiska nollningen – och när hon råkar bli inlåst på en skoltoalett bestämmer hon sig för att hoppa av gymnasiet och börja jobba istället. Hur svårt kan det rimligen vara? Hon ska ju göra stordåd!
Tja. Så lätt är det inte. Men det löser sig ganska snabbt med jobb. Och när det blir krångligt att bo hemma får Alicia bo hemma hos mormor, som trots allt alltid är på hennes sida. Och så träffar hon en grekisk gud på jobbet – Isak – som hon bara måste ha.
Men livet är ju inte en dans på rosor. Det blir bråk med bästisen, krångel på jobbet – och så kommer livets allra största sorg ifatt.
Alltså, jag älskade denna. Vrålhögt tempo hela vägen igenom – man läser ut den på ett par timmar – och det är så mycket driv och energi att man nästan blir yr i huvudet. Ännu en ungdomsbok som jag hade velat läsa på högstadiet, så att säga.
Yep – två tummar upp.
Stories from the city, stories from the sea 