Jag har ju fått för mig att jag ska läsa alla romanerna i sviten Roman om ett brott – de är tio stycken – och jag börjar förstås från början med Roseanna. Jag har läst Brandbilen som försvann tidigare, för övrigt – får se om jag bryr mig om att läsa om den. Jag har inte sett en enda Beck-film (men jag har ett vagt minne faktiskt av att just Roseanna var på TV en sommar för hundra år sedan när jag var för liten för att egentligen förstå något – men jag minns namnet) så jag har egentligen inga förutfattade meningar om karaktärerna, sådär som man lätt kan få – men jag får säga att min Martin Beck ändå är väldigt lik Gösta Ekman 🙂
Roseanna skrevs 1965, och därmed blir det här lika mysigt som med Lang och Trenter ur synpunkten att det inte finns några mobiltelefoner eller elektronisk kommunikation. Så befriande.
I alla fall. En död kvinnokropp dyker upp vid en sluss i Göta Kanal. Det visar sig snart att det handlar om ett brutalt mord, och Riksmordskommissionen – däribland Beck – kallas till Motala för att assistera med utredningen. Det visar sig att den döda kvinnan är en ung amerikansk bibliotekare vid namn Roseanna McGrath, på nöjesresa i Europa – men hur har hon hamnat i Boren?
Och framför allt – varför?
Ja, det är så genialiskt att det är inte klokt. Nutida deckare i all ära, men de kan inte riktigt mäta sig mot den äldre tidens historier, enligt mig. De är lagom långa, lättlästa utan att vara platta, de inkluderar inte massor av onödiga karaktärer och de är relativt ”trovärdiga”. Ljuvligt!
Detta är en nyutgåva av Piratförlaget – inte nog med att de nya omslagen är skitsnygga, de har även krönts med förord av intressanta personer. Denna titel har en förskrift av Henning Mankell himself.
Stories from the city, stories from the sea 