Jag läste Bedragen – första delen i serien om Cecilia Lund – 2009, när den kom ut. Och jag minns att jag gillade den skarpt – men av någon anledning fortsatte jag inte med serien. Rimligtvis var det så enkelt att jag köpte första delen billigt på Landvetter eller något, och sedan var de följande böckerna av förklarliga skäl inte så tillgängliga i UK, och när jag väl flyttade hem hade det kommit massor och så glömde jag väl av mig, eller något.
Och nu känner jag att jag blir lite avundsjuk när alla blir lyriska över att en ny bok i serien är på väg eller har kommit ut – så nu ska jag läsa hela serien. Har jag tänkt. Vi får se, hörni.
Anyway. Jag börjar från början, för det var som sagt några år sedan sist.
Cecilia Lund börjar närma sig 40. Hon och maken John har fyra barn – William och Markus, Sofia och Greta. De lever lyckliga – väl? – i en villaförort i Stockholm, John är framgångsrik fotograf, Cecilia barnmorska. Plötsligt en dag när familjen sitter och äter vardagsmiddag ringer det på dörren – och där står Simon. Som påstår sig vara Johns son. Och hela världen ställs på huvud.
Ja – jag tycker att detta är en riktigt bra bok. Intrigerna är välkomponerade och håller boken uppe men samtidigt är det på något sätt vardagslivet som är det mest intressanta. Cecilias jobb, arbetskamrater och arbetsplats är oerhört intressanta att läsa om – och känns väl-researchade! – och jag är ju svag för vardagsskildringar om typ falukorv och svettiga provhytter då och då. Cecilia är en bra karaktär, och jag gillar även hennes systrar och mamma – även om de förstås har sina sidor.
Bedragen ger dessutom flera exempel på när skenet bedrar och saker och ting (eller människor) visar sig vara något eller någon helt annat eller annan än man trodde. Toppen. Snabbläst. Humoristisk utan att vara glättig. Jag gillar Janouch.
Stories from the city, stories from the sea 