Jag älskade Historiska Muséet – men var lite förvånad över att det inte var ”mer”, så att säga, i den gigantiska byggnaden. Men det var riktigt bra.
På entréplan fanns en utställning som heter Hembygd och som bygger på intervjuer med unga människor från hela Sverige, om vad de tänker om sin hembygd. Det allra bästa var filmerna, som jag ju inte kan visa här, men titta lite på hemsidan om utställningen vetja.
Bilden ovan symboliserar – förstås – hur vi fungerar i stora lägenhetshus. Jag har ju inte så många smeknamn i mitt hus, det är mest Tvättstugechefen och ”hon med luggen” och ”hon som skrev en lapp till sitt ex och satte i porten när han hade sparkat ut henne” – men visst känner man igen den där känslan av anonymitet – och fördomar?
Denna gubben är från 1100-talet. Mäktigt.
Sedär, så insiktsfullt och väl uttänkt redan på 1100-talet, va? Vad sägs om att vi anammar det lite grann?
Ett oerhört vackert schackbräde. Det är förvisso inte historiskt, men museet gjorde sak i att jämföra schack med ståndssamhället från förr – hovet, kyrkan, adel, borgare och bönder finns ju representerade, och har helt olika rättigheter på brädet. Precis som det var på riktigt.
En gammal reliklåda – som visade sig innehålla en bit av Heliga Birgittas lårben, här längst fram i bild.
En replika av en av Drottning Margaretas finklänningar. Herregud alltså. Så styv och tung den måste ha varit.
Jag gick i närheten av ett par unga engelsmän och en äldre herre från samma land och de höll på att skratta ihjäl sig åt Johan III:s vegetariska taffel (ja, det fanns en översättning). Och ja, jag kan förstå det. Hackade Gädder gjorde som Päron och Lumer med brunt Sohd låtar ju väldigt lockande. ((Men – ska sägas – Flundror med gröna krydder och Färsk Ijd med Pepparrot låter ju jättegott och fräscht.))
Denna har vi ju redan tittat på men den får vara med igen för den är så rolig. Jag måste väl lära mig äta ärtsoppa igen.
Jag har problem med att komma ihåg Karl XII:s födelseår och när han startade regera – därför tog jag kort på detta i golvet. ((Det löper en tidsaxel hela vägen runt utställningen.)) Tänkte att det skulle fastna då, men nä. 1718 kommer jag ihåg – inte minst för att jag tittar på klockan 17:18 varenda dag – men att jag inte kan lära mig att han föddes på pappas födelsedag 300 år före mig är ett mysterium. Och om jag därmed kunde minnas att han regerade i 21 år så vore ju saken biff. Men nähä.
Fredrika Bremer fick vara med på ett hörn. Jag har inte läst Hertha ännu, men det borde jag göra. Kanske nu när jag ändå är igång med romaner om kvinnor på 1800-talet?
Detta är en stol. Från 1200-talet. Alltså jag blir alldeles snurrig när jag tänker på det. Så vackert snidad och så välbehållen. Helt otroligt!
Heliga Birgitta igen, skulptur från en kyrka – jag tror på Gotland – från sent 1400-tal, tror jag. Den är väldigt lik den äldsta bevarade avbildningen som finns i Vadstena och är från 1425, så det kan nog stämma.
Karl XII:s stass. Nog en nyproduktion 😉
Det finns väldigt många versioner av Karl XII:s dödsmask. Här är en avgjutning i brons, till exempel. Den ”äkta” finns på Göteborgs Stadsmuseum, men har i perioder varit utlånad till Bohusläns Museum och kanske finns där ännu, jag har inte varit där i år. Det var nämligen till Uddevalla som likfärden gick och dit konungen anlände på Luciadagen 1718 – och där han sveptes och balsamerades av nio kvinnor ur hovstaten. Det ni!
Bonus: På väg ”hem” åkte vi förbi Dramaten. Som väl är lite av ett historisk museum i sig. Herregud, vilken överdådig byggnad! Jag drabbades av svår prålsjika när jag såg entrén alltså. Men det skulle vara häftigt att gå dit någon gång. Nästa gång! Nu var det någon sorts sommaruppehåll på nästan alla teatrar, så jag gick på bio istället. Mer om det senare!
Stories from the city, stories from the sea 