Mycket ungdomsböcker har det blivit i år, och det ser ut som om det kommer att fortsätta ett tag till för herregud, vad mycket bra och roligt det finns därute!
Huvudperson och berättare i Konsten att ha sjukt låga förväntningar heter något så härligt som Emanuel Kent – ha, en tydlig parallell till ImmanuelKant. Och även Emanuel är en stor filosof, sådär mitt i tonårsvardagen.
Där i tonårsvardagen, där själva essensen av tillvaron är faktumet att hela tillvaron kan förändras på ett litet kick. Och det är just det som Emanuel ger sig på. Han har varit bästis med Tore sedan småskolan – oklart riktigt varför – men när Tore är hemma från skolan i en vecka får Emanuel chansen att umgås med klassens okrönta drottning Ammis och nya tjejen Bianca istället.
Är det dags för Emanuel att bli cool nu? Hans syster säger att han har ju faktiskt potential… är det dags att använda den nu?
Det som främst, för mig, gör detta till en ganska fantastisk liten ungdomsroman, är att den är så knökfull med humor och självdistans. Emanuel är skitjobbig av och till – man kan bli galen på honom – men eftersom han är så himla rolig och finurlig så blir han liksom inte lika störig som t.ex Felix i Sjutton år och skitsnygg utan det flyter liksom på ändå.
”Ta del av mitt halvkassa liv och gör sedan tvärtom” är ett höjdarcitat. Och ja. Detta är en höjdarbok. En bonus är för övrigt den härliga storasystern, som är aktiv feminist och lesbisk – men inte blir någon schablonfigur, utan bara förstärker familjesituationen och allt däromkring.
Stories from the city, stories from the sea 