Åh, vad glad jag blev när jag hittade flera Maria Lang-deckare i min app! Här är den första i raden – som är den andra av Langs böcker och som kom ut redan 1950.
Huvudperson och berättare är Puck – ännu Ekstedt, då hon ännu endast är förlovad med Einar, som arbetar på Stockholms Stadsläroverk. Då det blir personalkris nära studentexamen får Puck lov att rycka in som adjunkt i litteraturhistoria, och blir även inhyst på läroverket. Einar – Eje – har skrivit en kort pjäs som ska framföras på skolans avslutningsfest, och det unga paret börjar umgås i cirklar bestående av bland annat skolans kemilärare, gymnastikdirektör, och regissören för pjäsen.
Men – under framförandet av pjäsen segnar en av aktörerna ner – förgiftad av vätska i ett glas som förtärdes under spelandet! Och inte nog med det – ännu en person hittas död – även denne förgiftad!
Och – vem kan möjligvis vara mer lämpad att nu kliva in på scen än – you’ve guessed it – Christer Wijk, såklart!
Ja, det är så typiskt Lang och det är enbart positivt. Så trevligt och lite mysruskigt och alldeles lagom att plöja en sommarkväll. Mycket trevligt. Och så baxnar man lite smått över samspelet kvinnor och män emellan, men det får räknas som en… bonus, eller något. Ja, och en tacksamhet över att man inte födds runt 1930 då…
Stories from the city, stories from the sea 
En tanke på “2015: 86 – Farligt att förtära av Maria Lang”