Det var ett bra tag sedan jag läste denna – och som så ofta upptäckte jag just av en slump att jag inte skrivit om den ännu. Oklart varför – förmodligen för att jag sträckläste den och började på något annat för fort och helt enkelt glömde skriva ner titeln. Men jag har inte glömt boken! ((Ni minns Jonathan Tropper från Sju jävligt långa dagar.))
Det handlar om ett kompisgäng i New York, som alla är på gränsen till att fylla 30 och alla har känslan av ”blev det inte mer än så här?” – Ben, berättaren, ska skiljas (och är nog fortfarande kär i en gammal flamma), Lindsey är arbetslös, Chuck är läkare men uppför sig som en tioåring, och Alison är hopplöst, olyckligt kär.
Fast värst ute av alla är Jack – som har tagit Hollywood med storm men även hamnat väldigt djupt i drogträsket.
Då är det dags för gänget att gripa in. Först med Plan A. Som går käpprätt åt skogen. Vad finns då att göra?
Just precis. Dags för Plan B…
Det är ett viktigt och konstant aktuellt ämne, det är berörande och fint men det är även hysteriskt roligt. Tropper är ett komiskt geni – jag älskar hur språket är broderande utan att vara flaxigt, och att han ändå lyckas hålla humorn ganska torr på de flesta ställen, vilket inte alltid är så lätt i prosa som trots sin relativa lättsamhet är ganska vacker.
Mer Tropper åt folket! I alla fall åt mig.
Stories from the city, stories from the sea 