2015: 81 – Radhusdisco av Morgan Larsson

 

En alldeles fantastiskt härlig barn- och ungdomsskildring från en småstad. Påminner en hel del om Underdog av Flygt, men… ändå inte. Ja, den i sin tur påminner ju mig lite om De ensamma pojkarna – så det är väl någonting med de där pojkskildringarna som fascinerar mig, som varken är uppvuxen på sjuttiotalet, i en småstad eller som kille. Jag är ju fascinerad av Filip och Fredriks barndomsskildringar också. 

 

Två saker sticker ut här – 1) det är pappan som är familjens ”fasta punkt” – ofta är ju pappan frånvarande och mamman sliter häst för att få allting att funka – men här får pappan vara trygg och bra, och 2) allting går inte åt helvete hela tiden – som det så ofta kan göra i sådana här böcker. Morris – huvudpersonen – får faktiskt som han vill flera gånger om, och har faktiskt tur ibland. Det är befriand. Trots allt är det ju så att saker och ting kan gå rätt i livet också 😉 

 

Det är väldigt roligt, hela vägen igenom. Nog för att det finns vissa bitar som är lite vemodiga, men det är ändå roligt. Biten om Gun på hårdrocksaffischen slår sjutton i mig det mesta… 

 

Jag ser fram emot att läsa Larssons andra bok, Det opålitliga hjärtat, inom kort!