Detta är verkligen en intressant bok – men en sådan där jag inte kan skriva en resumé för det är som en enda lång krigshistoria egentligen. Därför gör jag något jag inte brukar och använder mig av baksidestexten rakt av.
”Hej, jag heter Camilla och jag är en adlig fullblodsalkoholist och affärskvinna från Östermalm.”
Ingen är som alla andra. Själv var Camilla Kuylenstierna för det mesta full. Hon föddes i en gravt alkoholiserad familj och växte upp med parkbänksalkisar i köket. Hon satt på fosterhem och tampades med sociala myndigheter samtidigt som hon gick i privatskolan Carlssons Skola på Östermalm med sitt adliga efternamn som sköld.
I ung ålder utvecklade Camilla själv en kraftig alkoholism samtidigt som hon klättrade i karriären inom en internationell koncern. Som populär partytjej hade hon företräde till alla Stockholms nattklubbar och festade med både amerikanska musikproducenter och svenska världskändisar. Ingen anade att tjejen med den livsglädjen och energin privat grät sig till sömns, kräktes av bakfylleångest och tillät sig att bli misshandlad av sina pojkvänner.
Den här självbiografiska berättelsen vill visa hur viktigt det egna ansvaret är, att alla andra inte finns förutom i vår föreställningsvärld och att jämföra sitt inre med alla andras yttre är det största misstaget vi kan göra. Camilla är nykter sedan 2005 och följer idag sina egna nyvunna värderingar. Allt i enlighet med livsmottot: Det finns inga dåliga erfarenheter eller misslyckanden. Det som avgör är vad man väljer att göra av dem. Vågar du ta ditt eget ansvar, dra ner brallorna på dig själv och be om hjälp? I så fall är allt möjligt.”
Detta är ingen välskriven bok, men det är en intressant sådan. Budskapet är dessutom väldigt bra tycker jag – sista meningen är inte dum att ha med sig.
Stories from the city, stories from the sea 