Här är ännu ett exempel på en bok som jag säkert läst femton gånger men aldrig skrivit om. Därför gör jag det nu, även om jag egentligen bara skumläst den nyligen, för den har ett viktigt budskap.
Snabb sammanfattning: Rachel, mellandottern i familjen Walsh (ni känner till de andra, skulle jag tro – Claire i Vattenmelonen, Margaret i Änglar, Anna i Är det någon där? och Helen i Mysteriet på Mercy Close) är 27 år och hittas efter en överdos i NYC. Hon hamnar på behandlingshem på Irland, ett tjusigt ställe dit hon hört att kändisar åker för att vila upp sig lite grann då och då.
Så är förstås inte fallet – det är stenhårt.
Marian Keyes har skrivit om detta i sin krönikesamling Under täcket och pratar även om det i bland annat denna intervjun – En oväntad semester har många gånger tagits för en komisk chick-lit-roman – ”a forgettable froth”. Och den ÄR komisk av och till, men temat är ju verkligen inte roligt för fem öre.
Många dråpliga händelser ur det förflutna tas upp, men i det stora hela är detta en bok om vilsenhet, beroendesjukdom och tillfrisknande. Och när man läser den ur rätt perspektiv är det faktiskt en väldigt stark historia. Keyes var själv missbrukare i den åldern, och hamnade även hon på rehab efter ett självmordsförsök – så det är inte direkt taget ur luften.
En sak jag möjligen skulle kunna invända emot är att den är lite väl lång – men när jag tänker efter vet jag inte riktigt vilka bitar jag skulle vilja klippa bort heller. Hur som helst, mycket läsvärd och en god blandning av underhållning och eftertanke.
Stories from the city, stories from the sea 
av alla Marian Keys är detta min favorit, vid sidan av Last Chance Saloon
GillaGilla