Som jag älskade Kanske är det allt du behöver veta – lika mycket älskar jag Den ökända historien om Frankie Landau-Banks. E. Lockhart är med andra ord en mycket kär ny bekantskap.
Detta är något så strålande som en superfeministisk roman utan att det märks. Förstår ni hur jag menar?
Frankie är 15 år, och på sommarlov mellan första och andra året på high school – på tjusig internatskola i New England. Det händer något under det där sommarlovet – Frankie blir vuxen. Eller vuxnare, i alla fall. Plötsligt är hon inte längre liten, tanig och ganska töntig – utan får en helt annan sorts uppmärksamhet. Och en helt annan sorts pojkvän – sistaårseleven Matthew Livingston, med lika stort intresse för knasiga ord som hon själv.
Och så har hon lärt sig att säga emot.
När hon upptäcker att Matthew är del av ett hemligt sällskap som bara killar får vara med i bestämmer hon sig för att ta saken i egna händer och stoppa den där orättvisan.
Och det gör hon med besked…
Ja – detta är en fantastiskt välskriven, rolig och vettig roman. Jag sträckläste den så gott det gick, och skulle gärna läsa om den ganska snart igen. Om det inte vore för att jag har en miljon titlar i TBR-högen… oj oj.
Hur som helst, vad jag önskar att denna kommit ut istället för Twilight och andra dumheter, för den är verkligen ytterst mycket lämpligare för tonårsläsare- och läsarinnor än allt det där dravlet som kommer ut med jämna mellanrum. Skitbra, helt enkelt.
Stories from the city, stories from the sea 