Tredje Maria Wern-deckaren var det här ja. Ännu en serie som jag har läst i alldeles vidunderlig konstig ordning, men det gör inte så mycket. Som jag skrev igår om Viveca Stens romaner så är det inte hela världen att man redan vet lite grann om vad som kommer att hända framöver, man får ta det som det kommer och för vad det är.
Här har en ung estnisk kvinna, Adina, kört av vägen och Maria Wern kallas till platsen. Adina påstår att hon kört på en man, men det finns inga spår och ingen skadad på den påstådda olycksplatsen. Maria skjutsar hem henne till herrgården där hon bor med sin tjusige äldre make – men varför slutar inte såret på kvinnans knä att störtblöda?
I samma veva har Marias bästa väninna Karin blivit gravid, tack vare den fina Cheironkliniken som specialiserar sig på ofrivillig barnlöshet. I samband med graviditeten har hon blivit personlighetsförändrad och börjat få hallucinationer. Sedan en patient på samma klinik begått självmord kallas Maria dit, och får reda på att även denna patient lidit av hallucinationer.
Och såklart upptäcker Wern ett samband. Som är läskigare än man kan tänka sig. Som vanligt kan man inte säga så mycket mer om spänningsromaner – så är det nu också. Men som alla Anna Jansson-böcker är den mycket läsvärd – även om jag måste säga att jag föredrar böckerna som utspelar sig på Gotland. Varför vet jag inte riktigt – förmodligen för att jag gillar Marias familjesituation bättre där. Jag hade personligen blivit galen om jag hade levt som hon gör i Örebro.
Tummen upp, jajamensan!
Stories from the city, stories from the sea 