”Man är borta i två jävla veckor, och när man kommer tillbaka har allting förändrats. Varför? Jag har ingen aning. Nåt har hänt. Nåt måste ha hänt. För de beter sig annorlunda. Allihop. Diana, Suss och Hugo. Till och med Alexa min flickvän.”
Låt mig presentera Felix. Han som är sjutton år och skitsnygg.
När han kommer hem efter en tvåveckors familjesemester har allting förändrats. Allt på grund av en ny kille i stan. Zäta. Guds gåva till mänskligheten – tycker alla, utom Felix, vars ledarroll verkar vara i riskzonen. Till och med flickvännen Alexa är som besatt av Zäta. Vad är det egentligen som pågår?
Felix är en extremt kaxig och självmedveten kille, inget snack om saken. Nästintill odräglig faktiskt, men han är väldigt rolig av och till. Ämnena som tas upp är intressanta – det handlar om gruppdynamik, manipulation och självkänsla och det är oerhört aktuella ämnen typ hela tiden.
Det jag undrar är om det verkligen är såhär i gymnasieklasser? I min klass fanns det för det första bara fyra-fem-sex killar mot sisådär trettio tjejer, och mer eller mindre hela klassen kom från olika håll, så att säga. Som jag minns det fanns det ingen direkt ”popularitet” i gruppen, det var många mindre grupper som höll sig mer eller mindre på sin kant, så att säga, även om de var tighta sinsemellan. En stor del av mina klass- och parallellklasskamrater hamnade dock i samma klasser på Polhemsgymnasiet och Burgården och jag kan tänka mig att det var rätt stor skillnad där, eftersom så många gått tillsammans sedan ettan, vissa sedan dagis. Det är intressant, hur det än är.
Även här är språket trovärdigt och rappt och det uppskattar jag. Jag tycker inte att detta är något mästerverk, verkligen inte, men jag tycker att det är en bra ungdomsbok som får en stark trea av mig. Nära fyra, men inte riktigt.
Stories from the city, stories from the sea 