Alltså wow. Vilken berättare Jojo Moyes är. Helt otrolig. Det visste jag ju redan då jag har läst Livet efter dig och jag är bara mer övertygad efter Sophies historia.
En otroligt intressant historia, med två parallella handlingar.
Året är 1916, och Sophie Lefèvre har återvänt från Paris till hembyn på franska landsbygden då hennes make Édouard har dragit ut i krig. Tillsammans med sin syster, vars man också är vid fronten, driver hon familjens hotell. Det berättas i tillbakablickar att Édouard var en känd konstnär som studerat för Matisse, och de träffades när Sophie arbetade på ett varuhus i Paris (som låter exakt som The Ladies’ Paradise eller Au bonheur des dames – Zolas roman som blev till TV-serie nyligen) – Édouard kom ständigt och köpte nya presenter åt henne, och till slut målar han hennes porträtt och de gifter sig.
När en ny tysk kommendant kommer till lantbyn blir han betagen av porträttet. Eller av Sophie själv? Det är denna tavlan som ligger till grund för berättelsen.
Nutid. Liv är ung änka i London med ett fantastiskt hus nära Themsen när hon blir kär i Paul – som är konstdeckare. Hans nuvarande projekt är att återföra porträttet av Sophie till hennes familj. Problemet är att det hänger på Livs vägg – och hon kan inte tänka sig att skiljas från porträttet.
Nu gäller det att bevisa att porträttet inte stals av den tyske kommendanten, utan gavs till honom med fri vilja. Men… hur var det med den saken egentligen?
Jag tycker mest om historien från första världskriget, i ärlighetens namn. Har lite svårt för Liv – även om jag i vanliga fall är förtjust i starka kvinnoporträtt tycker jag att hon är svinjobbig mellan varven. Men det ska ju även romanfigurer vara. Det är ju ingen nytta med litteratur om den inte väcker några tankar och känslor, n’est-ce pas?
Så – det är en fantastisk bok. Men det är en sak jag har svårt med, nämligen inblandningen av nazism och judeförföljelser. Det råkar ju vara en viss skillnad mellan de två världskrigen, och detta är tyvärr inte helt realistiskt. Men Sophies historia är väldigt vacker och jag älskar slutet, på sitt sätt. Mer Jojo Moyes kommer det att bli, utan tvekan.
Stories from the city, stories from the sea 