2015: 49 – Hål i huvudet av Jenny Jägerfeld

 

Tyvärr är jag inte lika förtjust i Hål i huvudet. Jag tycker inte att den är sådär överdrivet bra alls, faktiskt.

 

Minou är 23 år och blir dumpad av sin sambo. Via kassettband. För att lösa situationen drar hon till San Sébastian. Det är ju ungefär så man brukar hantera sådana saker. Hon har mystiskt nog plötsligt väldigt mycket pengar också. 

 

Och väl i Spanien träffar hon förstås ett antal intressanta personer och på den vägen är det. Väldigt mycket fylla och fest och tja. Det är inte särskilt intressant. 

 

Det finns dock inslag som är väldigt bra. Kompisen Sanna hemma i Sverige till exempel – hon bringar ett annat djup till en ganska tunn berättelse. Dessutom är språket och formuleringarna stundtals extremt roliga – och det är väldigt roligt att kärleksintresset heter Satan. Eller ja. Han heter naturligtvis inte det, men Minou kallar honom så för så stod det på hans keps när hon träffade honom första gången. 

 

Hans hund är också en trevlig karaktär. Rottweiler och allt. 

 

Minou har stundtals extremt knäppa tankar och funderingar, vilket gör henne betydligt mer intressant än om hon bara hade varit partytjejen som kastar döda möss från balkonger och så… 

 

Nä, det är inte vad jag skulle kalla en särskilt bra bok. Tyvärr. Men ljuspunkterna finns, som sagt, så jag ska inte säga att den inte är läsvärd på sätt och vis. Men jag kommer inte att läsa om den, och jag kommer nog att ha glömt den ganska snart.