
Så var det alltså dags för sista installationen i Engelsforstrilogin.
Och det är oerhört svårt att skriva om den tredje boken i en serie där det hänt så enormt mycket utan att verkligen spoila sönder alltihop från första början.
Men – några ord ska jag säga.
Karaktärerna är fortsatt starka och välgestaltade. Det är även fint att några som vi int sett på ett tag i serien får ta plats.
Jag är ju ingen fantasy-fantast och har väldigt lätt att röra ihop saker och ting när det blir för abstrakt och för många karaktärer och sådär. Jag upplevde egentligen inte det i trilogin – förutom när allt skulle knytas ihop och det kändes stört omöjligt att ens försöka komma ihåg vissa bitar från de tidigare böckerna.
Men det gick, och jag kunde verkligen inte sluta läsa när jag väl kommit till slutdelen.
Engelsforsböckerna har verkligen allt – de är spännande, välskrivna – och framför allt, speglar alla delar av livet och samhället. De Utvalda har alla mycket olika bakgrunder och karaktärer och det är något som verkligen höjer böckerna.
Otroligt bra. Borde läsas på högstadiet och gymnasiet som obligatorisk text. Helt omöjligt, jag vt, men kanske en Engelsfors A, B och C-kurs? 😉