1989 är till viss del en mordgåta. Det börjar så, i alla fall. En kvinna hittas död våren 2013 i ett skidspår Gudbrandsdalen – just där en annan kvinna hittades död påsken 1989. Kvinnan som dött 2013, Wenche, har två boknördar till döttrar – Majken och Gunnel – och de vill lösa gåtan. Kunde deras mamma ens åka skidor?
Handligen växlar mellan några påsklov i Gudbrandsdalen – Optun – under åttiotalet, och nutid. Och ja – ibland blev jag lite förvirrad över vad som var vad, men det är överkomligt. Ibland får man väl läsa om en mening bara. Påskloven är traditionellt firade av en grupp svenskar. Maten suger men spriten flödar och en massa spännande saker utvecklar sig på en massa spännande vis.
Och plötsligt då, på åttiotalet, dyker den vackra, främmande Wenche upp.
Persongalleriet är bra, språket rappt och flytande och hela boken är proppfull med populärkultur. Musik och film, visst, men främst är den fullsmockad av litteratur och litterära referenser. Majken och Gunnel lyckas ta sig igenom ganska många författare – och som väntat när det gäller Skugge får Sylvia Plath vara med en hel del.
Inte mig emot.
Jag sträckläste verkligen 1989 och tyckte väldigt mycket om den – jag hade höga förväntningar, och det är alltid trevligt när de införlivas 🙂
Linda Skugge och Sigrid Tollgård är systrar, och du kan läsa en fin artikel om dem här.
Stories from the city, stories from the sea 