2015: 32 – Katherine-teorin av John Green

 

I alla fall. Ännu en Bildungsroman, kan man säga. Inte oväntat från Green, förstås 🙂 

 

Vår huvudperson heter Colin. Han är sjutton år och underbarn, med en specialitet på anagram. En annan specialitet med Colin är att han har lyckats bli dumpad av nitton stycken tjejer vid namn Katherine under sitt liv. Alltid med samma stavning, märk väl. 

 

Nu har K-XIX dumpat honom och han är förkrossad på gränsen till förgjord. Bästa kompisen Hassan får honom att rycka upp sig, och de ger sig ut på road trip under sommarlovet före college. På grund av underliga omständigheter hamnar de i den lilla hålan Gutshot, där de får jobb och bostad hos en kvinna som äger en tampongsnörefabrik. Tillsammans med hennes dotter Lindsey Lee får de i uppgift att intervjua Gutshot-bor för sammanställning av en bok om orten. (Ärkehertig Franz Ferdinand ligger nämligen begravd bakom snabbköpet.) 

 

Colin är besatt av att lista ut varför alla dessa Katherines gjort såhär mot honom, och bestämmer sig för att utforma Katherine-teoremet. Vilket gör att det finns en massa matematiska faktoider i boken, och en miljon fotnötter – vilket hade varit betydligt enklare om jag inte hade läst den som e-bok – när jag i varje kapitel kom till fotnötternas förklaring hade jag ju totalt glömt referensen, så det blev lite tröttsamt. Men det är ju utformningens fel och inte boken i sig. 

 

Det är en rolig och finurlig bok, samtidigt som den har vissa delar som bara blir tröttsamma. Tjatet om att Hassan är överviktig till exempel – det dyker upp i de mest onödiga sammanhang där det inte har något med händelsen i sig att göra. Men det kanske finns någon mening med det som jag inte förstår. 

 

Annars, ja, trevlig läsning, ett par fniss här och där och till och med jag lyckades lära mig lite underliga matematiska termer und so weiter under läsningen. Nu längtar jag efter att hitta Var är Alaska? och Will Grayson, så att jag har täckt John Green – hittills. Han är nämligen förnämligt bra.