2015: 30 – Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper

 

Hur som helst. Jag tyckte mycket om denna boken. 

 

En komiskt dysfunktionell familj samlas för att sitta shiva – en judisk tradition där familjen samlas och sitter på små stolar i en vecka medan all släkt och alla vänner kommer på besök. Det är familjens patriark som är död, och detta var hans sista önskan. Tydligen. 

 

Huvudpersonen, eller berättaren, är Judd – näst yngst av fyra syskon (de övriga heter Paul, Philip och Wendy). När berättelsen startar har han just upptäckt sin fru Jen i säng med hans chef Wade, vilket resulterar i en ganska hysteriskt rolig scen där Wade får en cheesecake i ändan. Han lämnar hemmet omgående. Wendy ringer och meddelar faderns död, och när Judd håller på att packa för att åka till föräldrahemmet för shivan dyker Jen upp och meddelar att hon är gravid. 

 

Och vilken familj han kommer hem till. Mamman är en mycket frigjord och framgångsrik psykiater. Wendy lever i vad som verkar vara ett ganska kasst äktenskap med Barry och sina tre döttrar. Paul är gift med Alice, som är Judds gamla flickvän. Och Philip, minstingen, dyker upp med en dubbelt så gammal kvinna. Med i huset finns grannen Linda som är mammans bästa vän, och hennes son Horry, som alltid varit nära familjen Foxman men blev misshandlad i en bar och fick permanenta hjärnskador, vilket märks då och då. 

 

Det är en lång historia med många flashbacks, som förklarar en del av varför särskilt bröderna har ett så krångligt förhållande. Men även de hemskare bitarna är fantastiskt roliga. Alice kräver att Judd ska göra henne med barn och han fattar knappt själv vad som hänt. Wendy involverar sig med Horry. Och ännu ett väldigt oväntat förhållande dyker upp mot slutet… 

 

Njutbart hela vägen igenom. Och med några riktiga gapskratt, sådana som man egentligen sällan erfar med böcker. Rekommenderas! Och den har tydligen blivit film också, jag kan tänka mig att den gör sig väl på the big screen.