Har ju hört talas om denna lite då och då sedan den kom ut men kanske inte har haft något jättesug efter den – det var dock inget att diskutera när den fanns för två kronor. Allt är värt en chans.
Och absolut. Denna var lätt värd den timme eller så det tog att läsa den.
Det handlar om tre tonårskillar i Falköping i början på 2000-talet – Kristian, som aldrig kommer nära en tjej, Hannes, som romantiserar tjejer, och Frippe, grabben grus #1, som sexualiserar dem. Man kan säga att de sitter fast mellan den gamla förlegade mansrollen och den nya. Någon recensent skrev att de får gråta (nya mansrollen) men kan inte (gamla mansrollen).
Hannes känns mest som huvudperson. Hans före detta flickvän Wilma har förstört hans liv, och han flyr Falköping för att söka lyckan i Stockholm. Det gick inte sådär jättebra, så han kommer tillbaks med svansen mellan benen för att försöka igen. De går till samma ställen, blir lika packade på samma saker och drömmer om att slippa småstaden.
Det är skoningslöst men ändå lite romantiskt – och då menar jag som motsats till cynism, inte kärleksromantik.
Och det fyller mig av lycka över att ha sluppit att växa upp i en småstad…
Stories from the city, stories from the sea 