Nu läste jag ju Cirkeln tidigt 2014, men eftersom Nyckeln nu kommit till min e-boksapp har jag bestämt mig för att läsa om de två första böckerna i Engelsfors-trilogin för att verkligen komma ihåg vad jag läser och vad som hände vem och när och var och hur.
Den var naturligtvis lika bra denna gången. Om inte bättre, för jag läste den i ett lite lugnare tempo denna gången.
Som jag skrev förra året – den har verkligen allt. Jag är otroligt förtjust i karaktärerna (okej, de flesta i alla fall) – även de som inte är särskilt sympatiska är så välkonstruerade att man inte kan låta bli att bli alldeles vördnadsfull.
Engelsfors är en gammal bruksort i Bergslagen. Risig, sliten, omgiven av skogar där folk ofta går vilse. En elev hittas död på gymnasieskolans toaletter. Alla tror att det är självmord – men några vet sanningen.
En natt när månen färgats röd förs sex tonårsflickor, alla mycket olika varann, till ortens folkpark. De vet inte hur de kommit dit och de vet inte varför de är där. Men de får nu reda på sanningen om vilka de är.
Gymnasiet känns redan som om det är på liv eller död. Nu är det så på riktigt…
Ni som hängt med här ett tag vet att jag läser väldigt lite fantasy och science fiction – men även att jag älskar Harry Potter och att jag egentligen är öppen för att prova det mesta om någon vars smak jag litar på går i god för det. Jag var inte så säker på att Engelsforsböckerna skulle vara något för mig men satan i gatan vad fantastiska de är. Jag ska läsa Eld nu snart och sedan blir det dags för Nyckeln – kanske till nästa helg, för jag misstänker att det är korkat att börja läsa den när jag inte kan ligga uppe och läsa halva nätterna 😉
Stories from the city, stories from the sea 