2015: 23 – Häxhammaren av Jan Mårtenson

 

Hur som helst. 

 

Johan Homan är tydligen en vanlig huvudperson och protagonist i Mårtensons böcker, och detta är alltså min första bekantskap med honom. Nu har han fått låna en sommarstuga i Närke en vän, men när han håller på att boa in sig upptäcker han en stor bikupa och söker sig därför till grannen Ture Ström som är gammal biodlare för att bli av med den. När han kommer till Ström är vederbörande på väg till en dödsboauktion, men han tar gärna Johan med sig. 

 

Väl på plats på auktionen får Homan syn på en bok i en kartong som han känner att han måste få tassarna på. Den ropas in av en okänd, magerlagd man för 1000:- – och på den tiden var det otroligt mycket pengar. När Homan ska köra hem igen får han syn på boken i framsätet hos en ung, vacker kvinna. 

 

Dagen därpå får Homan besök av ett par i äldre medelåldern som är oroliga för sin dotter Suzanne. De tror att hon donerar pengar till en sekt och vill att Homan ska lista ut vad det är hon sysslar med. (Jag har fortfarande inte förstått varför de söker sig till en antikvitetsaffär för att leta detektiv, men okej då, suspense of disbelief.) 

 

Homan får nu för sig att han ska söka reda på sanningen runt detta som har hänt – och hamnar därmed invid Häxhammaren. 

 

Ett gäng möten i vad som verkar vara en sekt blir påkomna av Homan, som sätter fart med att försöka att undvika eller förhindra det som pågår. 

 

Mer än så kan jag inte säga. Det är mycket spännande men tyvärr inte sådär jättebra skrivet. Som sagt är detta bara min första Mårtenson om man inte räknar pseudonymer och jag är ju inte sådär superimponerad. Men – något lär det ju finnas eftersom han är så framgångsrik, så jag kommer inte att dra mig för att läsa böckerna framöver, men det är inte direkt något jag längtar efter.