
Näst sista boken om Statsrådet och adjunkt Vilhelm Persson!
Romanen inleds med en skrift från Mördaren själv en mulen majmorgon – hen har misslyckats med att mörda sin morbror Johan då han blivit påkommen av dennes hjälpfru, griniga fru Pettersson. Men hen ska försöka igen. Och han ska lyckas. Tro inget annat…!
Adjunkten har ärvt aktier i ett företag som heter Electro-Kyl – men de sjunker kraftigt. Då tar den evigt rådige statsrådet med honom till sin avlägsna släkting Johan Lindström, före detta överingenjör på företaget. Statsrådet är extra intresserad av vad som egentligen hände Johans fru som ”dog i en hjärtattack” vid relativt ung ålder – han är naturligtvis övertygad om att det var kallblodigt mord.
De blir hjärtligt mottagna på gården, där även Johans brorsdotter Tora och systersöner Ragnar och Martin vistas för tillfället. Statsrådet och adjunkten blir inbjudna till fest på Johanna-dagen i juli, och de tar alla en promenad som kunde ha slutat i katastrof då Johan faller över kanten till en brant ravin när han försöker plocka en sällsynt blomma.
Festdagen kommer – statsrådet kan tyvärr inte vara med då han fått blindtarmsinflammation och bara ligger hemma och vrålar på Margareta – men adjunkten får vackra Tora till bordet och är överlycklig. Bland gästerna återfinns ännu två systersöner och en ingift fru, och alla gäster sover över på gården.
Men vid midnatt vaknar adjunkten av ett skrik. Det är Christina, fru till systersonen Claes, som har hittat Johan skjuten… och statsrådet blir förstås genast piggare när det är ett mord på gång!
Rafflande, roligt och spännande – och med de mest oväntade slutet jag hade kunnat tänka mig!