Ja, nu blir det tre Balderson på raken här för det är så jag läste dem – nu skriver jag om dem i kronologisk ordning, även om jag läste dem i lite annan. De råkar vara de tre näst sista, om man kan säga så, men det förstod jag faktiskt inte förrän nu när jag kollade bibliografin. Då och då dyker visserligen någon referens till en tidigare bok upp, men det är inte särskilt ofta.
När jag var yngre läste ”alla” vuxna Balderson och var överförtjusta. Jag försökte någon gång i tonåren men det klickade inte riktigt, men de senaste åren har jag fastnat totalt. Så fantastiskt välskrivna och så otroligt roliga.
Gemensamt för alla böckerna är berättaren – adjunkt Vilhelm Persson – och statsrådet Lilleman – hans svåger som halkar in i regeringen på ett bananskal i första boken och sedan sitter kvar som både inrikes, utrikes- och justitieminister i såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar. Statsrådet har sexton barn och ett gäng schäfrar och absolut ingen självdistans eller insikt.
Däremot har han en penchant för mordgåtor. Och på något sätt lyckas han och adjunkten alltid hamna mitt i brottsbilden…
Jag skrev om den för ett och ett halvt år sedan och jag kan inte tillägga så mycket egentligen, så läs gärna här!
Stories from the city, stories from the sea 