Pappa fyndade Svennis självbiografi på Gekås häromveckan och jag lånade den under en sömnlös natt för ett litet tag sedan. Förväntade mig underhållning och jodå, det är ju ungefär det man får.
Vissa bitar hoppade jag över. Under vissa perioder, som t.ex när han var i Benfica, kände jag liksom inte igen någonting, men bitarna i Roma, Blåvitt och självklart som Englands boss är ju intressanta. Kanske inte jätteintressanta om man inte är intresserad av fotboll dock – vissa biografier kan man ju läsa även om man inte är överdrivet intresserad av vad personen gör eller gjorde, men jag tror att det kan bli svårt här.
Dock finns det ju gott om intriger utanför fotbollen att ägna sig åt. Fruar och damer och flickvänner och älskarinnor och jag vet inte allt (och förstår det definitivt inte). I vissa delar av boken framstår han verkligen som någon sorts wannabe-Casanova, och det blir faktiskt lite tramsigt här och där. Men okej – jag vet ju precis hur det var i pressen under Englandstiden, och det är ju roligt när det faktiskt är sant, för en gångs skull 😉
Hur som helst – ingen stor litterär upplevelse, men vissa hemskt intressanta bitar och definitivt sisådär fyra timmars underhållning. Läs, för all del, men som sagt så tror jag att åtminstone ett litet fotbollsintresse är, om inte nödvändigt, så meriterande.
Stories from the city, stories from the sea 