Låt oss vara glada för…

…ja, låt oss vara glada för det vi har. 

 

Jag talade med en närstående igår – helt slumpmässigt, vi brukar inte prata med varann särskilt ofta, mer än att vi kanske utbyter några ord på FB eller så, och på födelsedagar och så vidare. 

 

Då visade det sig att hen väntade på besked från sjukhuset, då hens lagvigda partner i livet ligger på sjukhus med cancer i vitalt organ som spridit sig till andra vitala organ och hen trodde att det var sjukan när jag ringde. Och jag hade ingen aning. Hen trodde att det var sjukan som ringde men så var det bara jag som spontanringde utan egentlig anledning. 

 

Det var ju bra att prata i alla fall, men det kändes så dumt att ringa när hen väntade annat samtal. 

 

Jag fick besked igår kväll om att allt med operation och annat gått bra, och jag och J-1 har utbytt meddelanden och nu håller vi alla tummarna för att det inte ska tillstöta några komplikationer. Jag önskar bara att de inte var så långt bort, så att jag skulle kunna hjälpa till och stötta ordentligt med att hjälpa till med döttrarna och annat. 

 

Håll tummarna för att J-2 kommer hem snart ni också är ni snälla, kära läsare. Och så ska vi tänka på hur bra de flesta av oss har det. Och så njuter vi av det och tar vara på varandra. Vi ska inte vara arga eller sura på varandra eller tjata och gnata om småsaker som egentligen inte betyder ett smack – man vet aldrig vad som händer.