Tredje boken om Bricken sträcklästes likt de första två under något dygn, och jag grämer mig nästan för att börja på den fjärde för jag vill inte att de ska ta slut, de är underbara!
Nu ska Bricken snart fylla tjugo år. Och Sundsvall brinner.
Vissa omständigheter gör att hon flyttar till Stockholm för att tjäna piga i en herrskapsfamilj som del av förberedelserna inför giftermålet med Natan, som har gjort någonting dumt och därför är det bäst att de är ifrån varann. Det blir ett fint inpass om huvudstaden under slutet av 1800-talet, och kontrasten mot Sundsvall och sågverken.
Det händer väldigt mycket i Sågspån och eld – inte bara bränder och huvudstadsflytter utan även giftermål, barnafödslar och förstås död. Men man hänger med ändå. Tror att det är bra att försöka läsa den under någorlunda kort tid dock, jag misstänker att jag hade blivit jätteförvirrad om jag hade lagt ner den någon längre stund.
Så fantastiska, ljuvliga böcker! När jag gick i skolan pratades det mest om statarförfattarna vad gäller arbetarlitteratur – jag hoppas att Bricken får vara med nu i modernare tider. Vibeke Olsson är ett geni.
Stories from the city, stories from the sea 