Jag har blivit tipsad om böckerna om Bricken av Vibeke Olsson ett tag, men det har inte blivit att jag har läst dem – förrän även de dök upp i E2GO (eller jag hittade dem, en av de två…). Molnfri bombnatt av samma författare är en av de bästa böcker som skrivits om du frågar mig, så jag visste ju att dessa också skulle gå hem.
Åh! Om de gör! Gud, så underbara de är.
Bricken är elva år och arbetar som ströflicka på sågverket i Svartvik, i Sundsvallstrakten. Det är senvår 1879 – året som alla kommer att minnas då sågverken tystnar och arbetarna går i strejk. Allt kommer att stå still tills arbetarnas löner höjs. Och gör de inte det snart kommer det att bli tufft hemma hos Bricken, där det är klent som det är. Bricken är ensambarn, men hennes föräldrar har tidigare haft tre barn som dog av svält och fattigdom.
Ett av barnen som dog hette Mårten, och han skulle ha varit en hel stor karl nu. Bricken låtsas att hon pratar med honom, berättar om vad som händer i Svartvik och på verket och om kattungen Gullenos som hon får av grannen trots att han hade tänkt dränka henne.
De som inte vill strejka anses vara förrädare. Några av de strejkande går runt på nätterna och söker upp förrädarna för att misshandla dem. En av förrädarna är Brickens bästa vän Jennys pappa. Detta gör att Jenny blir mobbad och Bricken hamnar mitt emellan henne och de andra strejkandes barn. Det är sådant som visar vad man är för sorts människa, det har mamma och pappa sagt…
En otrolig roman om väldigt många av alla de där sakerna som är viktiga i livet. Verkligen. Älskade den, älskade nummer två i serien (recension kommer) och håller på med trean nu – har dock kört lite fast, får jobba på det.
Vibeke Olsson är hur som helst alldeles fantastisk på alla sätt och vis – helt otrolig!
Stories from the city, stories from the sea 