Skyhöga (!) förväntningar hade jag på Expeditionen och de infriades med råge. Vilken alldeles fantastisk, fascinerande bok! Jag kände ju till Andrée och expeditionen, men inte mycket mer än att det var en som hette Strindberg med, att de åkte luftballong och gick och dog på Vitön.
Bea Uusma har gjort ett helt otroligt jobb med denna bok – såpass att hon utbildat sig till läkare för att verkligen kunna forska i alla fakta runt de resandes död. Man har länge trott att de dött av trikinförgiftning – Uusma visar på att det inte kan stämma. Hon publicerar även utdrag ur Andrées dagbok, med utförliga beskrivningar om vad de åt (isbjörn…) och hur de mådde. Helt otroligt gripande.
Jag sträckläste – hela alltet på ett par timmar. Omöjligt att sluta. Men det handlar inte bara om expeditionen rakt av, utan även om männens liv innan de reste och människorna de lämnade kvar – och om Bea själv. Varför blir en ovanligt bekväm person som avskyr att frysa besatt av en polexpedition för hundra år sedan?
Så himla, himla bra. Läs!
Stories from the city, stories from the sea 