Ja. Ni vet böcker som man hör talas om, bara vet att man kommer att älska men ändå drar sig lite för för man vet att man kommer att bli upprörd? Så var det med The Fault in our stars, så var det med Torka aldrig tårar-trilogin (som jag ska skriva om inom de närmaste dagarna), och så var det med Låt vargarna komma. Men nu har jag läst den.
Så. Otroligt. Fint.
Det är 1987 i New York. June är 14 år och det finns bara en person i hela världen som förstår henne – hennes morbror, konstnären Finn Weiss. Tyvärr är Finn även döende i aids.
När han till slut går bort är June ensam i världen. Hennes föräldrar jobbar dygnet runt och storasyster Greta glider längre ifrån June.
På begravningen dök en mystisk främling upp – kallad av mamman ”Finns specielle vän”, och han börjar snart kontakta June. Det blir starten på en oväntad och okonventionell vänskap – som vänder upp och ner på mycket av vad June tidigare vetat. Eller trott sig vetat.
Helt fantastisk roman, som jag rekommenderar till precis alla i hela världen.
Stories from the city, stories from the sea 