Detta är första boken om Åke Edwardsons kommissarie Erik Winter – och det är faktiskt svårt att tro för det är en så himla säker och liksom självklar karaktär. Jag har pratat tidigare om hur bra jag tycker att hans beskrivningar av Göteborg är, och i denna boken har vi tillägget att en stor del av den utspelar sig i London – som också är fantastiskt väl beskrivet. Och jag gillar ju att känna igen mig.
(Och blir lite irriterad när saker inte stämmer. ;))
Hur som helst. En ung svensk man hittas död, brutalt mördad på ett enkelt hotellrum i Croydon. Strax därefter sker ett mycket liknande mord i Göteborg – en av de gemensamma nämnarna är blodiga fotspår, som på något vis indikuerar att en makaber dans utförts i rummet.
På sätt och vis är det ju en deckare, precis som man förväntar sig, men det finns ganska mycket mer i den – om utanförskap och förnedring läser jag i en recension, och det kan jag skriva under på. Den kom ut 1997 och det känns faktiskt som om den måste ha varit lite kontroversiell då, men det har jag inga belägg för.
Jag gillar ju Winter som karaktär och som sagt är han väldigt säker och självklar – men man kan bli lite förundrad också då han verkligen framställs som någon sorts übermensch som får precis vad han vill precis när han vill – det är inte alltid helt trovärdigt. Men det måste det ju inte vara.
Jag vill gärna avsluta med en recension jag läste som ja, sammanfattar det hela rätt bra.
| Boken handlar om en polis som heter Erik Vinter. I boken så får man följa med på en massa uppdrag som han gör. I boken så träffar han en person som heter Bertil. | |
| Betyg 5 | |
Stories from the city, stories from the sea 