Det du inte såg kom ut ganska precis samtidigt som jag flyttade hem till Sverige, i april 2011. Jag kommer ihåg att det var en massa uppståndelse omkring det hela, men jag hade väl annat att tänka på just då för det blev inte av att jag läste boken. Men – jag hittade den på loppis och nu har jag läst den. Sträckläst, faktiskt.
Jag gillar Patrik Sjöberg. Har alltid gjort, han är så himla opretentiös och verkar vara väldigt äkta rakt igenom. Boken är skriven tillsammans med Markus Lutterman (som nu skriver romaner tillsammans med Mons Kallentoft), men det känns som om man kan höra Sjöbergs röst rakt igenom.
Alla vet ju vid det här laget att mycket av boken handlar om de övergrepp som Sjöberg och hans kolleger utsattes för av tränaren Viljo Nousiainen som mycket unga killar. Det behöver jag inte gå in på. Boken följer dock hela karriären fram till nu, mer eller mindre, och det är inte bara elände och hemskheter. Vissa bitar är otroligt roliga – berättelserna om Mästarnas mästare till exempel är riktiga höjdare. Dessutom – det är chosefritt – Patrik Sjöberg har gjort många dumma saker men han står för dem. Det är inte mycket som han försvarar sig mot, han erkänner att han har gjort puckade grejer och så är det inte mer med det.
Mycket läsvärt och mycket viktigt. Jag lyssnade just på Sjöbergs Sommar från 2011 för övrigt – det kan jag också rekommendera.
Stories from the city, stories from the sea 