Jag såg aldrig filmen Marley och jag, och jag vet inte om jag visste att den var baserad på en bok förrän relativt nyligen faktiskt. Men det var en självklarhet att hugga den på loppisen, det var det.
Helt sann historia – John och Jenny är nygifta och funderar på att skaffa barn – men tänker att de kanske kan öva sig på en hund först. Nämligen Marley, labrador retrievern som snart väger 50 kg och välter allt som finns. Han är dessutom rädd för åska vilket gör att han med jämna mellanrum river väggar, han slickar på allt och alla, han är helt enkelt en enda stor virvelvind i labradorförpackning.
Men han är även världens finaste och mest tillgivna hund. Jag menar. Titta på honom?!
Alltså, man förstår ju på ett ungefär vad som kommer att hända och att det kommer att bli sorgligt, men det är liksom sorgligare ändå för det händer så mycket annat runt omkring som är hemskt. Men – i stort är det ju en rolig kåseribok liksom, man behöver inte lägga så mycket mer i det. Jag tycker att den var jättesöt, men jag kommer förmodligen aldrig att läsa om den.
Vill gärna rekommendera den dock – men tror att det kan vara extremt tufft för en hundägare att läsa.
Stories from the city, stories from the sea 