Detta var en chansning från Akademibokhandelns gamla ”Låna och läs”-bord – och ett typexempel på när man faller för ett omslag. Det gjorde jag med denna. I och för sig titeln okcså – det kändes som om det skulle vara något åt ladlit-hållet, men den smartare sorten. Och jodå, det var inte fel alls.
Don Tillman är genetikprofessor, 39 år gammal och på väg att gifta sig. Han vet bara inte riktigt med vem än. Han startar alltså Projekt Fru – där basen är ett väldigt extensivt frågeformulär. Don är en extremt inrutad person och det avspeglas sannerligen i formuläret.
Så dyker Rosie Jarman upp i Dons liv. Hon bryter mot ganska många av förordningarna – bland annat röker hon, äter inte kött, dricker då och då och har svårt att passa tider. Men på något vis är hon ändå lite… perfekt. Hon är på jakt efter sin biologiska pappa, och Don som genetikforskare kastar sig in i hennes projekt – och upptäcker att ju mer tid han spenderar med henne, desto mer kan han släppa på sina rutiner och stränga ordning… och upptäcker att det är ju mycket roligare att vara spontan.
Någon beskriver den som en charmig romantisk komedi, och det är ju precis vad den är, förstås. Man förstår ju hur det ska gå, det tänker jag inte ens skriva spoilervarning över, men det finns en hel del andra nivåer i romanen. Dessutom är Don en väldigt rolig karaktär med tydliga Sheldon Cooper-drag, om du frågar mig – bland annat särskilda matdagar. Inte för att han äter olika sorters takeaway olika dagar, utan det handlar snarare om hummer varje tisdag, men just detta rigida tankesätt är väldigt Sheldon.
Inte mig emot. Jag är väldigt förtjust i Sheldon Cooper.
Stories from the city, stories from the sea 