Som jag nämnde igår började jag lyssna på Martina Montelius Sommar igår, och på väg hem lyssnade jag färdigt.
Och det var ju underbart! Det fanns alldeles lagom mycket av allting. Extra roligt att det var direktsänt, det tycker jag är lite extra trevligt.
Vänskap, kärlek, drama, poesi, litteratur, humor, hemliga försändelser, kärleksbrev, dubbelnougat, lemonad, böcker med vågiga sidor pga läsning i badkaret, barn som springer åt tre olika håll där inget av hållen är samma som mamman skulle önska…
När hon berättade om hur hon skrivit ett hittepåbrev till en vän baserat på en karaktär som hon fantiserade fram ur ett sönderrivet fotografi började jag faktiskt skratta mitt i spåren vid Vasaplatsen. No joke! Herregud, så roligt det var.
Härlig och speciell musik var det också, en väldigt skojig dansk visa bland annat.
Det blev väldigt rörande på sina ställen, minst sagt. Och sorgligt. Ett riktigt bra program tycker jag, och jag är som vanligt väldigt glad i att bli positivt överraskad, särskilt när det är mina egna fördomar och min egen kassa inställning till något eller någon som jag inte gett en riktig chans som får en törn! 🙂
Stories from the city, stories from the sea 