Det är Stockholm Maraton. Temperaturen är lägre än på julafton. Trots att detta är det tiotusentals löpare som står redo.
För somliga blir loppet kort.
Ett år tidigare dog en ung flicka, Wilma, i en fallolycka under en träningsrunda med sin löparklubb. Alla utom hennes pappa Johan tror att det antingen handlade om självmord eller just en olycka.
Emma Sköld, som vi fick lära känna i Vila i frid, är nere vid banan för att heja på sin syster Josefin. Nja, först har hon en rendez-vous med nye moatjén i en källare. När offer nummer två hittas i Rålambshovsparken finns hon i närheten och blir förstås engagerad i fallet.
Detta är något så intressant som en deckare i realtid – den börjar klockan 12 och slutar klockan 16 och det är ungefär så lång tid det tar att läsa boken i normal takt också. Man är liksom med på riktigt, förstår ni hur jag menar? Det flåsar i ryggen och man flåsar själv efter lösningen. Mycket skickligt.
Och ja, spännande och definitivt sträckläsningsmaterial, mycket bra av Sarenbrant och jag ser fram emot att läsa Visning pågår härnäst! Eller ja, det får nog bli något emellan – för mycket av det goda kan bli tröttsamt! 😉
Stories from the city, stories from the sea 