Eftersom jag blev så förtjust i Gone girl var det en självklarhet att läsa allt annat av Gillian Flynn så fort som möjligt, och Mörka platser blev först. Ja, det är ju inte så många att ta sig igenom, men i alla fall. Vassa föremål finns redan på plattan 🙂
Libby Day är förbannad. Oj, vad arg hon är. Hela tiden. På allt. Men det kanske inte är så konstigt, då hon är den enda överlevande efter präriemassakern som skedde tjugofyra år tidigare, när hennes bror brutalt mördade hennes mor och systrar. Libby var bara sju år gammal, men det var hon som lämnade vittesnålet som fällde Ben, som nu sitter i fängelse på livstid.
Libby har levt av en sorts stödfond som startades för ”Baby Day” – men nu är pengarna snart slut. Och jobbat tänker hon inte göra, om det går att undvika. Så när hon blir kontaktad av Mordklubbem, en förening för folk som är besatta av hennes historia, kan hon inte låta bli att ta chansen att tjäna lite relativt lätta stålar. Kontakten med dem får henne att inse att allting kanske inte ser ut riktigt som hon trodde, och sätter henne i kontakt med andra personer. Som sin far, till exempel. Hon hälsar även på Ben i fängelset för första gången.
Det är nutid och dåtid om vartannat, men det blir faktiskt inte rörigt. Dåtidsberättelsen är främst de sisådär femton timmarna innan morden begås, vilket är jätteintressant att följa. Detta var ännu en sträckläsningsbok, jag ville bara inte sluta! En fantastiskt väl sammansatt kriminalroman med väldigt välkomponerade karaktärer.
Vissa älskar slutet, andra avskyr det. Jag blev i alla fall förvånad!
Stories from the city, stories from the sea 